Her kommer litt informasjon om Epilepsi som er hentet fra det norske og svenske internettet:

Epilepsi (hund)

Epilepsi forekommer hos ca 1 % av våre hunder viser en studie foretatt ved Norges veterinærhøgskole. Det kan se ut til at noen raser kan være mer disponerte enn andre, f.eks. golden retriever.

Årsak

Årsakssammenhengen til epilepsi kan være vanskelig å definere, men alt fra forgiftninger, stress, mosjonsrutiner og medisinbruk kan ligge bak som en utløsende faktor. Arv kan heller ikke avskrives.

Symptomer

Merkelig adferd, plutselig rastløshet, stirrende tomt blikk, apatisk slikking eller tygging og vinglete bevegelser m.m. kan være tidlige tegn på et anfall. Hunden kan så falle om kull og få ukontrollerbare spasmer i kroppen og sikle. I noen tilfeller kan den urinere eller få ukontrollert avføring. Det hele står gjerne på i kun kort tid.

Medisinering

Dersom anfallene kommer med flere måneders mellomrom er det vanligvis ikke nødvendig med noen behandling, men om de kommer med stadig kortere intervaller bør du oppsøke veterinær. Krampestillende medikamenter som Epinat, Fenemal og Mysolin er vanlig å gi, forsøksvis også hormonell behandling til tisper som får anfall i forbindelse med løpetid.

-----------------------------

Ny artikkel:
Fremkalle eller utløse epilepsi
Dersom hunden har epilepsi eller er disponert for epilepsi kan theobrominen i sjokolade utløse epilepsianfall eller utløse epilepsi hos hund som er disponert, men ikke tidligere har hatt denne lidelsen.

----------------------------

Ny artikkel:
Hva er epilepsi?

Epilepsi er et symptom på en dysfunksjon i hjernen. Siden hjernen tar i bruk elektrokjemisk energi, vil all forstyrrelse av den elektriske prosesssen i hjernen medføre abnormale funksjoner. Det er dette som skjer under et epilepsianfall. Nevroner i de cerebrale hemisfærene blir utsatt for en abnormal aktivitet og fyrer i "hytt og pine".

Epileptiske anfall

Epileptiske anfall kan komme av stress, søvnmangel, flimrende lys eller lavt blodukker. De kommer i våken tilstand og arter seg som om hunden blir lammet og mister kontroll over muskulatur og balanse. Ved kraftige anfall kan den falle til bakken og ikke være i stand til å reise seg, ikke ulikt en full person. Ansiktsutrykket blir "fjernt" og engstelig, angst er innlysende i en slik sårbar situasjon. Etter et anfall går de gjerne inn i dyp søvn for en lang periode, og det er vanlig at det tar en stund før hunden blir seg selv igjen.

Har du flere hunder er det viktig at den epileptiske hunden ikke blir angrepet av de andre under et anfall. Dette er en naturlig respons hos hunder, men vil intensivere anfallet og mulig skade hunden fysisk siden den ikke er i stand til å forsvare seg.

Diagnose
De fleste diagnoser blir stilt på grunnlag av eierens beskrivelse av sykdomsbildet og elimineringsmetoden (utelukke andre sykdommer). Enkle lab-tester er ikke tiltrekklig for diagnose, men spinalveske pluss blod- og urin-prøver kan gi en indikasjon.

Behandling
Behandling av epilepsi er krampestillende medikamenter som "Fenemal" eller "Mysolin". Begge bruker stoffet "fenobarbital". Mulige bivirkninger av fenobarbital er slapphet, ustøhet, økt matlyst, leverskade og ulike atferdsendringer. Ved kraftige og hyppige anfall kan avlivning bli aktuelt.

Tilleggsbehandling i perioder der stress ser ut til å være utløsende faktor for epilepsi, er beroligende og/eller angstdempende midler. Hos tisper kan løpetid være utløsende faktor og kastrering er en mulig behandlingsmetode i disse tilfellene. Hannhunder kan også med fordel kastreres om dette er behjelpelig med å holde stressnivået nede.

Arvelighet
Epilepsi kan forekomme i alle raser og kan ha genetiske årsaker, selv om dette vanligvis ikke er årsaken. Andre årsaker kan være hjernesvulst, slag, hodeskader, arteriosklerose mm. Utbredelsen av epilepsi er relativt stor, og utgjør ca. 1% av alle pasienter ved Institutt for smådyrsykdommer. Den rasen som ser ut til å være mest disponert i Norge er Golden Retriever.

----------------------------------------------------------------

Svensk info om Epilepsi:

Med epilepsi menas en sjukdom som karakteriseras av återkommande epileptiska anfall; kortvariga och plötsligt insättande, onormala urladdningar i hjärnan. Anfallen kan yttra sig som kramper i hela eller bara vissa delar av kroppen och olika grad av förändrat medvetande samt som olika beteenderubbningar. Den vanligaste anfallsformen är så kallade generaliserade anfall med kramper i hela kroppen och medvetslöshet.

Primär epilepsi
Vid primär, även kallad idiopatisk, epilepsi kan man inte påvisa någon förvärvad skada i hjärnan. Ärftliga faktorer bidrar påtagligt vid primär epilepsi. Den debuterar oftast vid låg ålder, från sex månader till fem år och är vanligare hos hanhundar än hos tikar. Primär epilepsi är den vanligaste formen av epilepsi.

Anfallen vid primär epilepsi följer ofta ett visst mönster och är likartade hos individen från gång till gång. De kommer vanligen medan hunden vilar och är kortvariga, oftast mellan 30 sekunder och 4 minuter. Mellan anfallen är hunden helt normal. Ett typiskt epileptiskt anfall kan indelas i fyra faser: prodromalfasen, med ändrat beteende och humör, som kan börja timmar till dagar före anfallet. I nästa fas, aura, är hunden orolig och kan gnälla, skaka och salivera. I krampstadiet, iktus, som varar några minuter, spänns musklerna och hunden faller omkull. Sedan kommer rytmiska ryckningar i benen, ansiktet och halsen. Hunden brukar salivera kraftigt och ofrivillig avgång av urin och avföring är vanlig. Iktusfasen avslutas med travrörelser med benen och hunden brukar sedan resa sig upp igen. I uppvakningsfasen verkar hunden förvirrad, desorienterad och orolig. Det sistnämnda tillståndet kan vara i timmar till dagar.

Sekundär epilepsi
Vid sekundär epilepsi finns ofta en påvisbar skada i hjärnan. Exempel på skadeorsaker i hjärnan är hjärntumör, encefalit (hjärninflammation, till exempel vid valpsjuka), skada efter yttre våld och hydrocefalus (vattenskalle).

Orsaker utanför hjärnan kan vara hypoglykemi (för låg blodsockernivå), förgiftning, syrebrist vid hjärt- och lungsjukdomar, skador på lever och/eller njurar och vissa ämnesomsättningssjukdomar. Den sekundära epilepsin benämns ibland även förvärvad eller symtomatisk epilepsi."